Fula bilder/ Ugly pics

  Jag har precis klippt av sista delen av mina cellgiftsskadade naglar. Och tånaglarna verkar till att ha växt fast igen, efter att ha ”fladdrat i luften” ett tag.  Jaha, tycker du, och? Ja, det är smärtfyllt att ha papperstunna naglar och ganska irriterande att alltid ha naglar som fastnar i allt. De har inte varit långa nog under ett års tid att kunna lirka ut den minsta lilla kråka eller kunna krafsa av en prislapp från en present. De splittar på längs och de ser rent ut sagt, för djävliga ut. Jamen, det är väl inte så farligt? Näh, det är faktiskt ett i-landsproblem. Så var det det här med kindtanden som splittrats på längden, och inte kunnat åtgärdas på ett år pga nedsatt immunförsvar. Som nu förra veckan var så infekterad, med fistel, att den fick dras ut.  Faktiskt ett i-landsproblem även detta…. Ja, naturligtvis är där också alla slemhinnor som aldrig blir detsamma, med torra ögon, näsan och… ja… Och så tårna, och trampdynorna bakom tårna, som är cellgiftsskadade och som det sticker i och inte har känsel, och det gör att jag inte kan kompensera vid ostadighet. Dvs att jag är ”mer yr än vanligt” och har trillat i marken/golvet 4 gånger sedan augusti. Och värken, som är uppskruvad och intensivare än någonsin pga den stress kroppen har varit utsatt för det sista året, och fortfarande är. Och den grej som påverkar mig mest… tröttheten…. och jag kan fortsätta… Men det är ju bara i-landsproblem…. Tro nu inte god vänner att jag har gett upp. Nä, jag får inte ens blodet i kok över att det har tagit mig över 2 timmar att komma hem från jobb idag. På grund av ett dörr-problem på tåget. Ut och in emellan tåg i snålblåst på Ørestad station. Nä, jag njuter fortfarande av det ”vanliga livet”😊. Det finns inget bättre. 

Och jag känner mig stark nog nu att visa några av de ”bilder” som aldrig blev visade, och som man aldrig berättar om efter behandlingarna. Jag vill ni ska få hela bilden av resan. Så here we go:

Hela resan till Lübeck fick jag sitta med munskydd för att minimera infektionsrisken. Detta är väldigt varmt och obekvämt att andas igenom. Och trots försök, så vet vi att det inte lyckades att hålla mig frisk. 

 
 
Det är inte så attraktivt med en halvskallig hjässa. Mycket vackrare helt renrakad. Barnen var väldigt bekymrade innan jag tog bort allt. Efteråt tyckte de att jag inte såg så sjuk ut längre. 

  


Strålningen krymper huden och den blir svart och full med blåsor. Sen faller huden av och det blir en stor köttig och fuktig massa, innan det börjar läkas. Detta är foto av sidan av bröstet där man normalt har väldigt mjuk och tunn hud.

  
Jag vaknar på morgonen en vecka efter avslutad cellgift och hela ansiktet är så uppsvullet och superrött att jag inte kan öppna ögonen och halsen kändes trång. Jag går in på toaletten och ser mig själv i spegeln, och känner inte igen mig själv, utan tittar bakom mig för att dubbelchecka att det är jag och ingen annan som möter min blick i spegeln. Jag fotograferade inte mig själv då för jag panikade och satt i telefon ett par timmar för att komma i kontakt med någon som kunde berätta vad som hänt och vad jag skulle göra. Så jag fick först fotograferat tre tinmar senare, när svullnaden och rödman hade lagt sig betydligt. Kunde dock fortfarande ha skrämt livet av vem som helst! Eftersläpande allergisk reaktion. 

    
Jovisst önskade man väl att man såg ut som en välsvarvad fotomodell precis när man står där med blåvita ben och provar baddräkt. Och visst hade det varit grannt med extra tjocka ögonfransar, ett tjockt hårsvall eller ett väsentligt bättre betalt arbete. Eller få nyckeln till evig ungdom och allt det där. Men det är kanske inte så underligt att jag går runt och är lite lyrisk när några tycker livet suger. Att jag inte kan bli långvarigt irriterad på för tidig julskyltning, ignoranta människor eller prishöjning av bensinen. När jag blir irriterad så är det oftast lite tyngre kaliber…

Jag är lycklig över att jag känner igen mig själv i spegeln om morgnarna, kan gå på arbete, träffa vänner och jag ser riktigt mycket fram emot julen och semester med barnen i januari. Och jag försöker att aldrig låta framtiden skugga nuet. 

Riktigt God Jul till er allesammans. Hoppas ni alla har någon att dela helgen med, och försök att inte låta stressen och jakten på den perfekta julen fördärva den viktigaste meningen med helgen; att njuta av varandra och ledigheten ❤️
I just cut off the last part of my chemodamaged nails. And toenails seem to have grown stuck again, after ”fluttered in the air” for a while. Well, do you think, and? Yes, it is painful to have paper-thin nails and pretty annoying to always have nails sticking to everything. They have not been long enough for a year to be able to pick the slightest booger or to scratch a price tag of a gift. They split and they frankly look like hell. Well, it’s not so bad? Nah, it’s actually an i-landproblem. And then there is this  tooth split lengthwise, and could not be remedied in a year due to reduced immunity. Which now last week was so infected with fistula, that I had to pull it out. Actually an i-landproblem too …. Yes, of course there is also all the mucous membranes which are never the same, with dry eyes, nose and … yes … And so the toes and pads behind the toes, which is cytotoxic damaged and they sting and is numb, and it means that I can not compensate for instability. That means I’m ”more dizzy than usual” and has fallen into the ground / floor four times since August. And the pain, which is turned up and more intense than ever because of the stress the body has been exposed for the last year, and still is. And the thing that affects me most … Fatigue …. and I can continue … But that’s just i-landsproblem  …. But do not think,good friends, that I have given up. Nah, I do not even get the blood boiling that it has taken me over 2 hours to get home from work today. Because of a door-problems on the train. And in and out between trains in the biting wind at Ørestad station. Nah, I’m still enjoying the ”normal life” 😊. There is nothing better.
And I feel strong enough now to show some of the ”images” that was never showed, and that never is talked about after the treatments. I want you to get the whole picture of the trip. So here we go:

Picture 1.

The entire trip to Lübeck I had to sit with masks to minimize the risk of infection. This is very hot and uncomfortable to breathe through. And despite attempts, we know that it did not manage to keep me healthy.
 Picture 2&3

 

It is not so attractive with a half-bald head. Very beautiful completely shaven. The children were very concerned before I skavde it all off. Afterwards, they thought I did not look so sick anymore.
Picture 4.

  

The radiation shrinks the skin and it becomes black and full of blisters. Later the skin sheds and it becomes a big meaty and moist mass before it begins to heal. This is a photo of the side of the chest where it normally is very soft and thin skin.

Picture 5.

 

I wake up in the morning one week after finished chemotherapy and my whole face is so swollen and super red that I can not open my eyes and the throat felt tight. I go into the bathroom and look at myself in the mirror and do not recognize myself, without looking behind me to double-check that it’s me and no one else who meets my gaze in the mirror. I didn’t. photographed myself  because I paniced and was on the phone a couple of hours to get in touch with someone who could tell me what happened and what I would do. So I had first photographed three hours  later, when the swelling and the redness had significantly subsided. Could still have frightened the life of anyone! Delayed allergic reaction.
Sure sometimes I wish I look like a pretty fashion model, like when you are standing there in the store with bluewhite legs and try swimsuit. And of course it had been super with extra thick eyelashes, thick wonderful hair or substantially better paid work. Or get the key to eternal youth and all that. But it is perhaps not so strange that I go around and is a bit lyrical when some think life sucks. I can not be annoyed at too early Christmas decorations, ignorant people or price increase of petrol. When I get annoyed, it’s usually a little heavier caliber …
I am happy that I can recognize myself in the mirror in the morning, going to work, meet friends and I look really forward to the Christmas and holiday with the kids in January. And I try to never let the future shadow the present.
Merry Christmas to all of you. Hope you all have someone to share the holiday with, and try not to let the stress and the hunt for the perfect Christmas destroy the most important point of the holiday; to enjoy each other and the time off work ❤️

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s